annagabriellab

Aha.. Nu sitter man i föreläsningssal 5 och lyssnar på introduktion..
Var så sjukt trött imorse, så var väldigt nära att jag somnade påväg till Falun.
För er som inte vet och undrar så har jag börjat utbildningen f-3 på distans i Falun!

Och kanske ska uppdatera er om att jag har flyttat till lägenhet också :)
Sovit där sen i fredags, mysigt!

Sjukt hur en enda person kan få dig att må hur bra som helst, och nå ända upp till toppen.
Men den enda personen kan också få dig att må skit och göra så att exakt allt i ditt liv rasar!
Varför utsätter man sig själv för detta? Det har jag frågat mig själv många gånger. Har aldrig något riktigt bra svar till det.
Antagligen för att man ser bara det positiva, man ser att personen kan få en upp på toppen!
Man blundar för det negativa, även om det kan förstöra ens liv.

Spelar ingen roll hur mycket man kämpar för en person, man får ändå bara skit tillbaka.
Jag vet att jag borde sluta kämpa, men det går verkligen inte. Vill inte sluta kämpa.
Finns en person som kan göra mig lycklig, men ist kastar personen mer och mer skit på mig.
Orkar inte klättra upp mer, är inte stark längre.
När ska du fatta vad du gör mot mig?
Kommer du fatta det när jag ligger i graven?
Du skulle stötta mig i allting, men allt bara försvann vid en blinkning utan att jag hade gjort ett enda fel.
Allting bara vände på en sekund.
Vad är det för fel på mig?
Varför kan inte jag också få vara lycklig, som du verkar vara?
Jag kände mig speciell, men du upprepar ju alla saker som gjorde mig speciell mot andra också. Tack som fan.
Varför behandlar du mig såhär?
Blir mycket svårare för mig att klättra upp när du behandlar mig som någon jävla lera.
Är det det du vill? Att jag ska förstöra ditt liv lika mycket som du har förstört mitt?
För det är ju ett talesätt "behandla andra som du själv vill bli behandlad" .. Som du vill då.
Men det jobbiga är att jag är inte en sån hemsk person som du är, kan inte behandla dig som du har behandlat mig. Hur mycket du än trycker ner mig, så försöker jag behandla dig med all min kärlek jag har.
Alla jävla lögner till mig, vad tjänar de till?
Jag mår inte bättre av att du ljuger för mig, för du vet att jag alltid får reda på sanningen till slut ändå.
Det är värre.
Men du kan inte tänka dig in i min sits, eftersom du har aldrig blivit behandlad såhär illa som jag har blivit av dig.
Som sagt, det är väl något fel på mig när jag inte kan släppa dig.

Nej nu börjar det spåra ur i min text.. Lika bra att sluta skriva, annars brister det väl till slut.