What are words if you really don't mean them, when you say them?
Jag har egentligen så mycket känslor och sånt som jag vill skriva ut.. Vill väl egentligen prata ut om de med dig, men det vill du väl inte.
Nej, jag ska väl kanske inte skriva ut sånt.. Har för mycket tankar i mitt huvud. Har haft det ett bra tag.
Och för varje dag som går så kommer det fler och allt blir kaos i huvudet.
I vilken ände ska man börja i hjärnan? Den lättaste delen eller den svåraste?
Om man ska börja med den lättaste så kommer man tro att alla tankar och funderingar är sådär lätta, och sen blir man besviken i slutet ändå. Precis som livet.
Men om man ska börja med den svåraste delen, då är det inte säkert att man kommer till den lättaste delen. För den svåraste delen har alltid tendens att föröka sig när man gräver i den.
För tillfället så har jag försökt lagt allt åt sidan och inte försöker tänka på det. Det är inte det lättaste.
Och sen tänker jag på att det finns folk som har svårare än mig, men faktiskt så blir det inte lättare för mig för att jag tänker så.
Och nu när det kom till denna delen av året, då blir det svårare och svårare. Av så många anledningar.
Och sen så tror jag höstdepressionen har kommit till mig, det är också en av många anledningar till att jag behöver dig.
Har ingen aning om du läser detta, på ett vis vill jag att du läser detta, men på ett annat vis vill jag inte det.
En annan grej jag har funderat på ska jag verkligen inte skriva ut här, tror inte att det är en bra idé.. för jag vet vad jag kommer få för svar av vissa av er. Men ja.. Nej, ingen bra idé.
Varför ska mitt liv vara så komplicerat?
Många av er tror säkert inte att det är så komplicerat som jag försöker beskriva här.. Men det är väl så att jag håller in mina äkta känslor helt enkelt.
Jag försöker och försöker, men inget blir bra. Spelar ingen roll vad jag gör känns det som nu..
Jag skulle inte ha skrivit såhär mycket egentligen.
Och alltihop är en röra märkte jag när jag skrev. Men hur ska jag annars få ut mina känslor? Eller fick inte direkt ut mina känsor här heller, tanke på att jag vet att det bådar inte gott att skriva ut de.
Allt för mig, peace out.

Nej, jag ska väl kanske inte skriva ut sånt.. Har för mycket tankar i mitt huvud. Har haft det ett bra tag.
Och för varje dag som går så kommer det fler och allt blir kaos i huvudet.
I vilken ände ska man börja i hjärnan? Den lättaste delen eller den svåraste?
Om man ska börja med den lättaste så kommer man tro att alla tankar och funderingar är sådär lätta, och sen blir man besviken i slutet ändå. Precis som livet.
Men om man ska börja med den svåraste delen, då är det inte säkert att man kommer till den lättaste delen. För den svåraste delen har alltid tendens att föröka sig när man gräver i den.
För tillfället så har jag försökt lagt allt åt sidan och inte försöker tänka på det. Det är inte det lättaste.
Och sen tänker jag på att det finns folk som har svårare än mig, men faktiskt så blir det inte lättare för mig för att jag tänker så.
Och nu när det kom till denna delen av året, då blir det svårare och svårare. Av så många anledningar.
Och sen så tror jag höstdepressionen har kommit till mig, det är också en av många anledningar till att jag behöver dig.
Har ingen aning om du läser detta, på ett vis vill jag att du läser detta, men på ett annat vis vill jag inte det.
En annan grej jag har funderat på ska jag verkligen inte skriva ut här, tror inte att det är en bra idé.. för jag vet vad jag kommer få för svar av vissa av er. Men ja.. Nej, ingen bra idé.
Varför ska mitt liv vara så komplicerat?
Många av er tror säkert inte att det är så komplicerat som jag försöker beskriva här.. Men det är väl så att jag håller in mina äkta känslor helt enkelt.
Jag försöker och försöker, men inget blir bra. Spelar ingen roll vad jag gör känns det som nu..
Jag skulle inte ha skrivit såhär mycket egentligen.
Och alltihop är en röra märkte jag när jag skrev. Men hur ska jag annars få ut mina känslor? Eller fick inte direkt ut mina känsor här heller, tanke på att jag vet att det bådar inte gott att skriva ut de.
Allt för mig, peace out.

Kommentarer
Trackback